Hemlängtan

Usch och fy, känner mig verkligen deppig idag. Efter skolan idag gick jag till min building your own business lärare för jag skulle göra om provet jag fick F på. Den här gången skulle hon hjälpa mig med all ord jag inte förstod. .vilket var iaf ett ord i varje fråga och svar. Hon liksom tyckte synd om mig lalllaall och jag kände mig bara efterbliven när jag hela tiden behövde fråga om vad orden bettyde och efter ett tag sa hon bara svaret utan att ens förklara vad frågan betyde. Kännde att jag bara ville därifrån och fick kämpa för att inte bara börja grina. När jag gick från klassrumet kunde jag bara inte hålla mig längre så istället för att gå till träningen så gick jag hem. Tryckte alla tankar så lång ifrån mig som jag kunde för att inet börja gråta. När jag kommer på uppfarten kan jag itne hålla mig länge och tårarna bar forsar ner. Blir bemött av min värdmamma i hallen och hon bryr sig inte om att jag är ledsen utan säger bara att jag är avstäng från matchen pga mitt F. Livet är så mycket jobbigare här. Det är ingen som bryr sig om mig. Får aldrig höra att jag har gjort någonting bra utan om min familj säger något till mig så är det antigen att dom skryter över sig själv eller att jag har gjort något fel. Hemma är allt så lätt, jag vet att jag har vänner som bryr sig, med min familj kan jag snacka med om allt och dom förstår mig. Här är det absolut ingen som bryr sig, aldrig någon som frågar hur jag mår, ingen som hjälper mig när jag behöver hjälp. DET FINNS INGEN HÄR SOM ÄLSKAR MIG.

Kommentarer:

1 Ebba:

det kommer bli bättre, men blir det inte det kn du väl fråga din områdesrepresentant elr vad det nu hette, om du kan byta! Ha det jättebra nu och förrsök göra mkt saker så du får tänka på annat! Kram

2 Anonym:

Söta rara Frida. Nu äre upp med hakan som gäller. Det här ska ju vara din bästa tid (i ditt än så länge långa liv) Alla här hemma älskar dig och jag vet att de gör de på stället du befinner dig också! Va där och ha kul och bry dig inte om att alla "tittar ner på dig" (inte för att någon gör det) för det är väl faktiskt lite så det ska vara. Vet att du äger alla där, och det kan ju vara därför de beter sig som de gör, eller hur! ingen vill ju erkänna att det är sämre än någon. Så ta det ara positivt :D Du är med oss i klassen varje dag, så för oss är du väldigt värdeful och viktig. Så tänk på det istället för det dåliga! Pussar i massor från Martina.

Lovisa, Franz, Clara, Alexandra, Ina och Jesper hälsar till dig så mycket här bredvid mig!! :D

Vi tänker på dig!!!

3 exakt alla:

ALLA VI HÄR I SVERIGE ÄLSKAR DIG!

4 Louise:

BYT FAMILJ!!! Du förtjänar någon som bryr sig!

5 En mamma:

Hej Frida!

Min dotter har varit utbytesstudent så jag förstår hur du känner.

Misströsta inte det kommer att bli bättre jag lovar dig.

Försök att tänka - det är inte rätt eller fel utan det är annorlunda.

Tänk också på att du är ny hos familjen och dom har ingen aning om hur du tänker, känner, eller hur du reagerar o.s.v.

Men är det stora fel på din familj ska du ta tag i det och se till att du byter innan det går för lång tid för ge upp och åka hem ska du ALDRIG göra.

Det här året ger dig så oerhört mycket som du har med dig hela livet som t.ex. vänner i hela världen, ett språk som du behärskar flytande prova saker du aldrig någonsin har chansen någon annanstans att prova.

Kom i håg att när du kommer hem om ett år och är fullproppad med saker och intryck m.m. som har hänt dig så är det precis likadant hemma som när du åkte absolut ingenting har hänt.

Kom även ihåg alla i din ålder hemma i Sverge som skulle göra vad som helst för att vara där du är!

Om du skriver din mailadress kan jag skicka ett dokument som vi fick från min dotters organisation om anpassning som utbytesstudent.

Ta nu för dig av allt som finns och ta en dag i taget så blir det bara bättre och bättre jag lovar dig det.

6 linnea l:

SNARAST LÄMNAS ETT PAKET TILL POSTEN HÄR I SVERIGE ADRESSERAT TILL DIG. bara så du vet liksom, även fast det tagit mig ett tag hahah.



(är det något godis du vill ha förresten så skriv det på fb)

allt kommer att känna bättre snart, det lovar jag dig!

7 fridaj:

FRIDAAAAAAAAAAA

det känns som att vi behöver en skype date här! tills vidare, fortsätt kämpa på och försök göra det bästa utav situationen :) i krow you can girl!

8 Alma:

Fortsätt kämpa! Det kommer bli bättre! Bara så du vet så stöttar jag dig genom bloggen, även fast vi inte känner varandra eller något. De sägs ju alltid att ca andra månaden är svårast, så håll ut! Om det känns allt för jobbigt med familjen tycker jag att du ska prata med din områdesrepresentant. En massa styrkekramar till dig, du fixar det här! Och det kommer vara askul!

9 Anette:

Hoppas det blir bättre! Hejar på dig.

Jag va i tyskland i tio dagar, bodde hos en familj jag aldrig och saknade verkligen sverige, ingenting speciellt utan ville bara hem. Men jag hoppas att det går bra för dig! Hoppas familjen blir bättre eller att du får en ny som bryr sig!! Ta åt dig alla positiva kommentarer!

10 En före detta utbytesstudent:

Hej, jag känner inte dig och du inte mig, men jag skickar en STOR kram till dig. Jag vet hur jäkligt det kan vara. Jag hade 4 olika familjer under mitt år, det var inte mitt val utan så är det när man åker med Rotary. Det var bra, hade en dålig familj och 3 super bra. Det var lättare att stå ut när man vet att man snart skulle byta familj, men det var väldigt segt när man bodde bra och skulle byta. Gör så här, kan du inte byta den där klassen du har problem med, prata med rektorn eller vem det nu är i skolan som sköter det där. Berätta hur du mår och att det är svårt med språket ännu. Angående din familj, kan du prata med din värdmamma eller pappa om hur du mår? Om det inte går och det känns obehagligt, se om du kan byta familj. Ge inte upp, har läst andra studenter som bytt familj och sett att det blev bättre. Jag bor permanent i USA sedan flera år, och hatar att åka till Sverige, klarar inte av att vara hemma mer än två veckor, sen får jag nog av familjen..jag vet,omvänt. Hade du bott i min stat, hade jag bett dig komma över och få en svensk paus då och då. Men kom ihåg, det är bara ett år, det är INTE för alltid!



Om du känner att du behöver svensk kontakt, dessa tanter och tjejer kan kanske vara något. Jag hade stöd där i början när jag flyttade till USA och behövde prata av mig eller behövde lite svenskt.

http://www.chapters-swea.org/denver/



Ge inte upp än, det kommer att gå upp och ner. Kramar till dig!

11 En före detta utbytesstudent..:

Hej, jag känner inte dig och du inte mig, men jag skickar en STOR kram till dig. Jag vet hur jäkligt det kan vara. Jag hade 4 olika familjer under mitt år, det var inte mitt val utan så är det när man åker med Rotary. Det var bra, hade en dålig familj och 3 super bra. Det var lättare att stå ut när man vet att man snart skulle byta familj, men det var väldigt segt när man bodde bra och skulle byta. Gör så här, kan du inte byta den där klassen du har problem med, prata med rektorn eller vem det nu är i skolan som sköter det där. Berätta hur du mår och att det är svårt med språket ännu. Angående din familj, kan du prata med din värdmamma eller pappa om hur du mår? Om det inte går och det känns obehagligt, se om du kan byta familj. Ge inte upp, har läst andra studenter som bytt familj och sett att det blev bättre. Jag bor permanent i USA sedan flera år, och hatar att åka till Sverige, klarar inte av att vara hemma mer än två veckor, sen får jag nog av familjen..jag vet,omvänt. Hade du bott i min stat, hade jag bett dig komma över och få en svensk paus då och då. Men kom ihåg, det är bara ett år, det är INTE för alltid!



Om du känner att du behöver svensk kontakt, dessa tanter och tjejer kan kanske vara något. Jag hade stöd där i början när jag flyttade till USA och behövde prata av mig eller behövde lite svenskt.

http://www.chapters-swea.org/denver/



Ge inte upp än, det kommer att gå upp och ner. Kramar till dig!

Kommentera här: