Ojojoj, idag tänke jag att jag skulle ringa till min värdfamilj. Jag var såååååååååå jävlaaa nerövs som man kan bli. Först ringde jag på deras hemtelefon.. eller först slog jag nummret hundra gånger men la på när jag precis slagit in sista nummret. I alla fall så ringde jag hem till dom, men det var ingen som svarade så då bestämde jag mig, efter övertalning av min mamma, att ringa på min värdmammas mobiltelefon. Efter att ha mentalt laddat upp i ytterligare en halvtimme så ringde jag... usch! Medans tonerna gick fram så hoppades jag att ingen skulle svara. Sen kom det - Hi! åhhfhdhetyrth, fick panik! NEEEEEEEEEEEEEEJ. Presenterade mig, men hon verkade inte höra något utan fortsatta med att säga hiii, helloooo?! Det var så himla hemskt, så jag la på. Åh, vad pinsamt att jag la på... kan ju inte ringa upp precis en gång till nu och hon kommer ju se att jag har ringt, haha! Får helt enkelt säga att linjen bröts.
HUR SKA JAG KLARA AV ATT FLYTTA TILL EN FAMILJ SOM JAG INTE ENS VÅGA PRATA MED I TELEFON?
Kommentarer:
Kommentera här:
Haha, kära nån. Tror jag skulle vara minst lika rädd för att ringa. Å andra sidan är det ju nästan alltid lättare att prata med människor face to face än att ringa. :)